En Mörk Saga Som Aldrig Tar Slut
Den här mörka smärtan , kmr den aldrig ta slut ? just nu känns det som om smärtan kmr vara förevigt, jag sitter i min säng , vet knappt vilken dag det är. Är det måndag ? jag biter mej hårt i läppen och ser fundersam ut, tittar på armarna som är täckta av nya och gammla sår, min smärta började när jag var 6 år om jag mins rätt, var ensam hade bara en kompis, vart mobbad och slagen, jag är strimlad, nu finns det bara döden i mitt huvud, inte ens kärleken till min familj räcker längre. Inte ens kärleken från min änglasyster räcker, min underbara vackra syster som funnits vid min sida i 10 år. Som räddat mej från döden ett antal ggr. Inte ens de räcker, döden är min enda frihet nu, där finns ljuset där finns min lycka, och varför ska jag kämpa mot min frihet och lycka? min mamma och pappa bråkar och skriker, jag klarar inte av ett sånt här hem.
Syster: Hej hur äre ?
Jag: Sådär
Syster: Vadådå ? :/
Jag: jag har kommit tillbaka till allti igen
Syster: Nä :( men de måste du berätta för dom
Jag: Ja jag vet
Det känns som att gå på ett golv fullt med glassplitter, det känns som om jag kmr förblöda som om nån har huggit av mej pulsådern och lämmnat mej. Jag har en ständig hunger efter blod och döden, demonerna viskar till mej, dom säger att jag är ensam, och på sätt och vis så är jag ensam , för jag är knappt med nån, dom viskar att döden är den enda friheten. Jag tror dom. Jag knullar med döden , med djävulen. Han vill åt dej viskar dom, han har kommit för att döda dej, jag får panik, nån kommer och frågar argt varför jag skriker, han vill döda mej , han kommer nu när som hellst viskar jag, vem , vem kommer döda dej? frågar hon, djävulen viskar jag med låg darrande röst, du har säkert bara drömt säger hon och sen går, nu nu går jag under och dör tänker jag, vilket ögonblick som hellst kommer jag dö. Jag lamslås av skräck , skriker, sparkar, gråter, skriker att han dödar mej. Då kmr hon in igen då ser jag vem det är , det är emmas mormor hon håller om mej tills jag lungnat mej , jag älskar emmas mormor , hon finns där alltid för mej när jag är rädd , okej inte alltid eftersom hon bor i norrtälje.
Theo:Bästa vän snälla kämpa , dö inte, du finns där alltid för mej och puschar mej hela tiden, jag dör utan dej de vet du va?, men de hemskaste är att jag kommer lämmna dej kvar här ensam, men jag hoppas av hela mitt hjärta att dom anndra kmr skydda dej mot allt ont när jag inte längre kan de
Jag: Jag älskar dej <3
Det var 9 månader sen han dog nu, han lämmnade kvar spår av saknad i mej när han dog så dog en del av mej, han hade cancer, han levde med starka medeciner och en aparat inkopplad till hjärta och lungor, han vart bara 18 år, han var den 13:onde som dog ifrån mej, efter de så är summan uppe i 26 st.
Jag lamslås nu fortfarande efter alla som dött, jag får panik, jag hör dom och ser dom även fast dom är döda.
Från och med nu säger jag upp mitt kontrakt på jorden, jag vill inte vara en del av världen, jag tillhör himmelen jag är en ängen och änglar tillhör himmelen
Första gången jag försökte ta livet av mej var jag 13 år, jag försökte hänga mej nere i källaren, men nånting sa nej, nått stoppa mej, anndra gången så var jag 14 år , jag tog alla tabletter jag kunde hitta och svalde ned säkert 70 st men spydde upp allting och sov hela dagen, tredje gången jag försökte så var jag oxå 14 år satt inne på toa och försökte skära upp pulsådern, jag hög och drog det kom mkt blod, jag reste mej upp men rammla ihop på golvet och låg där säkert en halvtimma innan jag reste mej upp och kröp till sängen yr och illamående och sov sen till nästa jag, fjärde gången jag försökte var jag 15 år , satte en plastpåse över huvet men vakna sen nästa dag att jag hade slitit bort den. Nu inväntar jag bara rätt tillfälle och försöker komma på en snabb metod att dö på
Jag är inkappslad i ett ständigt mörker med droger, sprit, skrik, gråt och rakblad, blod är min enda tröst, en växande panikkänsla växer sej bara större för varje dag som går. Jag står framför ett brinnande hav med dunkande ångest och skrik. Jag har slutat hoppats på att dom "bättre" dagarna ska komma för det finns inga sånna dagar. Jag är arg jag har en förakt mot människor verkligheten kan dra åt helvete, desutom så är jag arg på ett par snorungar som påstår att jag hatar hästar, jag är arg på stoffe som våldtog mej, eller borde jag vara arg , hade jag sakt nej så hade han kanske blitt sur på mej. try to kill it al away
Jag sitter vid datorn och skriver med Ida och helt plötsligt ändrar rummet utseende, jag ser spindlar, dom kmr från alla håll och kanter, jag blir skräckslagen, skriver till ida att hon ska ta bort dom, viskar för mej själv "snälla ta bort dom", demonerna invaderar mitt huvud dom skriker och skrattar. Sen blir allt vanligt igen, hela jag skakar av rädsla vet inte vart jag ska ta vägen, försöker sen kolla på en film med mamma och pappa men blir fullständigt skräckslagen och går in på mitt rum tar fram tabletterna som jag sparat, har sönder fyra st och häller upp innehållet på en bok, hackar och drar upp två linjer med mitt presentkort från kicks, och just nu sitter jag bara och väntar på att mina föreldrar ska gå och sova. Och vill bara skriva en sak en sak till min bror MurrÄ; varför hör du aldrig mer av dej ? inte ens när jag skriver hej på msn så hör du av dej, vet du hur mkt jag saknar dej ? jag behöver dej nu, det är nu som jag mår så jävla fucked up som mest, jag behöver dej för att leva, utan dej kan jag inte leva, du har alltid funnits vid min sida, i need you baby, om du ska forsätta ingrorera mej så dör jag här och nu, för annars finns det inget annat jag vill leva för.
Varför hör ni aldrig mera av er? det spelar nu ju ingen roll om jag skriver till er ni svarar ju endå inte, jag är trött på att känna mej ensam, trött på att bara vara en i mängden, trött på att vara osynlig, trött, trött, trött.
Så nu skiter jag i er, vill ni träffa mej? fine, men då får ni fan ta och komma till mej, för jag skiter i er nu jag lägger ut 1000 kr i månaden för att vara med folk , för att känna mej älskad, men nu skiter jag i de jag tänker inte köpa till mej kärlek, älskar ni mej bara för pengarna så kan ni dra åt helvete.
Vad fan har jag för jävla liv?
jag vill bort och bort ska jag, jag vill hitta hem, hem till underbara Theodore, vill upp till han här och nu vill inte leva, vill inte kämpa, varför ska jag kämpa för ett liv som inte existerar , vet ju knappt om jag själv existerar, sitter i duschen och låter vattnet rinna, plötsligt så sitter jag i en mörk skog och rengnet öser ned, jag ser en hand sträcka sej mot mej och fattar tag i den, känner kall fuktig hud, skriker till och släpper den genast, känner kisset som rinner längs benet och hör hur demonerna hånskrattar. Nu är det bara kisset och vattnet från duschen kvar, det var verkligt viskar jag och börjar sedan gråta, en tyst och naken gråt.
Syster: Hej hur äre ?
Jag: Sådär
Syster: Vadådå ? :/
Jag: jag har kommit tillbaka till allti igen
Syster: Nä :( men de måste du berätta för dom
Jag: Ja jag vet
Det känns som att gå på ett golv fullt med glassplitter, det känns som om jag kmr förblöda som om nån har huggit av mej pulsådern och lämmnat mej. Jag har en ständig hunger efter blod och döden, demonerna viskar till mej, dom säger att jag är ensam, och på sätt och vis så är jag ensam , för jag är knappt med nån, dom viskar att döden är den enda friheten. Jag tror dom. Jag knullar med döden , med djävulen. Han vill åt dej viskar dom, han har kommit för att döda dej, jag får panik, nån kommer och frågar argt varför jag skriker, han vill döda mej , han kommer nu när som hellst viskar jag, vem , vem kommer döda dej? frågar hon, djävulen viskar jag med låg darrande röst, du har säkert bara drömt säger hon och sen går, nu nu går jag under och dör tänker jag, vilket ögonblick som hellst kommer jag dö. Jag lamslås av skräck , skriker, sparkar, gråter, skriker att han dödar mej. Då kmr hon in igen då ser jag vem det är , det är emmas mormor hon håller om mej tills jag lungnat mej , jag älskar emmas mormor , hon finns där alltid för mej när jag är rädd , okej inte alltid eftersom hon bor i norrtälje.
Theo:Bästa vän snälla kämpa , dö inte, du finns där alltid för mej och puschar mej hela tiden, jag dör utan dej de vet du va?, men de hemskaste är att jag kommer lämmna dej kvar här ensam, men jag hoppas av hela mitt hjärta att dom anndra kmr skydda dej mot allt ont när jag inte längre kan de
Jag: Jag älskar dej <3
Det var 9 månader sen han dog nu, han lämmnade kvar spår av saknad i mej när han dog så dog en del av mej, han hade cancer, han levde med starka medeciner och en aparat inkopplad till hjärta och lungor, han vart bara 18 år, han var den 13:onde som dog ifrån mej, efter de så är summan uppe i 26 st.
Jag lamslås nu fortfarande efter alla som dött, jag får panik, jag hör dom och ser dom även fast dom är döda.
Från och med nu säger jag upp mitt kontrakt på jorden, jag vill inte vara en del av världen, jag tillhör himmelen jag är en ängen och änglar tillhör himmelen
Första gången jag försökte ta livet av mej var jag 13 år, jag försökte hänga mej nere i källaren, men nånting sa nej, nått stoppa mej, anndra gången så var jag 14 år , jag tog alla tabletter jag kunde hitta och svalde ned säkert 70 st men spydde upp allting och sov hela dagen, tredje gången jag försökte så var jag oxå 14 år satt inne på toa och försökte skära upp pulsådern, jag hög och drog det kom mkt blod, jag reste mej upp men rammla ihop på golvet och låg där säkert en halvtimma innan jag reste mej upp och kröp till sängen yr och illamående och sov sen till nästa jag, fjärde gången jag försökte var jag 15 år , satte en plastpåse över huvet men vakna sen nästa dag att jag hade slitit bort den. Nu inväntar jag bara rätt tillfälle och försöker komma på en snabb metod att dö på
Jag är inkappslad i ett ständigt mörker med droger, sprit, skrik, gråt och rakblad, blod är min enda tröst, en växande panikkänsla växer sej bara större för varje dag som går. Jag står framför ett brinnande hav med dunkande ångest och skrik. Jag har slutat hoppats på att dom "bättre" dagarna ska komma för det finns inga sånna dagar. Jag är arg jag har en förakt mot människor verkligheten kan dra åt helvete, desutom så är jag arg på ett par snorungar som påstår att jag hatar hästar, jag är arg på stoffe som våldtog mej, eller borde jag vara arg , hade jag sakt nej så hade han kanske blitt sur på mej. try to kill it al away
Jag sitter vid datorn och skriver med Ida och helt plötsligt ändrar rummet utseende, jag ser spindlar, dom kmr från alla håll och kanter, jag blir skräckslagen, skriver till ida att hon ska ta bort dom, viskar för mej själv "snälla ta bort dom", demonerna invaderar mitt huvud dom skriker och skrattar. Sen blir allt vanligt igen, hela jag skakar av rädsla vet inte vart jag ska ta vägen, försöker sen kolla på en film med mamma och pappa men blir fullständigt skräckslagen och går in på mitt rum tar fram tabletterna som jag sparat, har sönder fyra st och häller upp innehållet på en bok, hackar och drar upp två linjer med mitt presentkort från kicks, och just nu sitter jag bara och väntar på att mina föreldrar ska gå och sova. Och vill bara skriva en sak en sak till min bror MurrÄ; varför hör du aldrig mer av dej ? inte ens när jag skriver hej på msn så hör du av dej, vet du hur mkt jag saknar dej ? jag behöver dej nu, det är nu som jag mår så jävla fucked up som mest, jag behöver dej för att leva, utan dej kan jag inte leva, du har alltid funnits vid min sida, i need you baby, om du ska forsätta ingrorera mej så dör jag här och nu, för annars finns det inget annat jag vill leva för.
Varför hör ni aldrig mera av er? det spelar nu ju ingen roll om jag skriver till er ni svarar ju endå inte, jag är trött på att känna mej ensam, trött på att bara vara en i mängden, trött på att vara osynlig, trött, trött, trött.
Så nu skiter jag i er, vill ni träffa mej? fine, men då får ni fan ta och komma till mej, för jag skiter i er nu jag lägger ut 1000 kr i månaden för att vara med folk , för att känna mej älskad, men nu skiter jag i de jag tänker inte köpa till mej kärlek, älskar ni mej bara för pengarna så kan ni dra åt helvete.
Vad fan har jag för jävla liv?
jag vill bort och bort ska jag, jag vill hitta hem, hem till underbara Theodore, vill upp till han här och nu vill inte leva, vill inte kämpa, varför ska jag kämpa för ett liv som inte existerar , vet ju knappt om jag själv existerar, sitter i duschen och låter vattnet rinna, plötsligt så sitter jag i en mörk skog och rengnet öser ned, jag ser en hand sträcka sej mot mej och fattar tag i den, känner kall fuktig hud, skriker till och släpper den genast, känner kisset som rinner längs benet och hör hur demonerna hånskrattar. Nu är det bara kisset och vattnet från duschen kvar, det var verkligt viskar jag och börjar sedan gråta, en tyst och naken gråt.
