Jag skriker ut min ångest med söndervrålad röst

jag fattar inte hur du kan göra såhär mot mej?
jag fejkar inte min sorg, det skulle jag aldrig, ALDRIG göra, hur fan kan du tro sånt om mej? hur kan du ens fråga sånt om mej? jag vill ge upp, vill trycka sprutan rakt in i min arm, vill känna ruset, jag vill ge upp, för jag orkar inte med alla dom hära jävla onödiga bråken, vill bara få slippa allt, få slippa smärtan, hör ni inte skriken, ser ni inte mina tårar, SER NI INGENTING?! nej det gör ni inte, jag skriker ut min ångest med söndervrålad röst, men ni ser inget



HEJDÅ, hejdå föralltid, för dethär funkar inte mer....

To late to save myself from falling

jag fattar inte, såg ni inte den där lilla 6 åringen som utsattes för det mest brutala man ens kan tänka sej, såg ni inte hennes blåmärken, hennes gråtfyllda ögon, hennes rop på hjälp? nej ni såg inte, eller så ville ni inte se, för att det var lättare att ingrorera de, det var lättast att låssas som om allt var som det skulle, men nånting borde ni ju ha sakt, tröstat mej kanske, hållt om mej när jag gråtit, såg ni inte vad han gjorde mot mej när jag var 7 år? nej för ni ville inte se, ni ville inte höra på hur dåligt jag mådde, jag kan inte lämmna dethär bakom mej, våldtäkten gjorde mej förlamad, den gjorde mej rädd, jag vill ha tillbaka den familjen som vi hade förut, den roliga familjen som man vill komma hem till, den underbara mamman och pappan som aldrig skrek åt en, utan sa med lungn och bestämd röst att du får göra si och så men inte så, den familjen som faktist brydde sej, såg ni inte såren och blåmärkerna efter varje gång jag kom hem ifrån skolan? såg ni inte att jag redan som 10 åring börja röka och som 12 åring börja knarka och supa? flickan som knulla runt med alla, och som inte kan sluta, 10 åringen som blev utnyttjad sexuellt, flickan som kände sej och känner sej än idag som en knulldocka, som alla kan kasta vart som hellst, som folk kan bestämma över, flickan som lämmnar ut naket på sej själv för att få pengar till drogerna, drogerna som är det enda jag idag lever för, drogerna som gör satt jag skrattar och mår bra, drogerna som gör satt min aptit blir nedsatt och flickan får aneroxia? ni tror att jag är den dära snälla söta flickan som aldrig ljuger, men jag ljuger vist, jag ljuger för alla, jag säger "nej jag knarkar inte mer, nej jag ska sluta röka, jag ska inte supa nåmer" men sanningen är att jag vill inte sluta knarka, röka eller supa, för det tar mej bort ifrån verkligheten en stund, de tar mej bort till ett vackert land där inget kan dö, där finns inga regler, där finns det bara kärlek, kärlek och lycka, såg ni inte 11 åringen som vart brutalt misshandlad, den 14 åriga flickan som vart våldtagen dagen innan sin 15 års dag? flickan som vart våldtagen nån månad innan hon skulle fylla 16? flickan som vart våldtagen i år, såg ni inte henne? eller ni kanske såg men blunda för problemen, hör ni inte hur hon säger att hon inte bryr sej nåmer om sej själv längre, ser ni inte hur hon döljer sin smärta bakom en mask? och bakom masken så äre bara svart, svart så jävla svart, att inte ens hon ser vart hon sätter sinna fötter, och att ett litet felsteg till så är hon borta, att den lilla flickan inte orkar mera, att hon är totalt förstörd, ser ni inte hennes sexmissbruk, hennes drog missbruk och rakblad? SER NI INTE ?! ser ni inte att flickan inte gör någon nytta här i livet, det enda hon gör tydligen är bara att såra, att hon aldrig kmr komma ut ur den här onda cirkeln är det alla som säger, och jag tror så jävla bra på dom då oxå, att hon aldrig mera kmr hitta tillbaka till livet, att hennes liv kmr vara ett enda stort svart hål, och när hålet stängs så finns inte hon mer då är hon borta då får hon det bra......


<b><big>Kom hem och sprid glädje hos oss</b></big>

jag vill fortfarande inte fatta att du är borta, det har gått snart 3 jävla fucking år sen 3 ÅR, älskade Adam snälla kom hem igen och sprid glädje bland oss, kom hem igen och få mej upp på fötterna, du var den bästa och helt jävla underbaraste personen jag träffat, du var allt....

Elias du var min älskling, du var mitt allt, nu äre snart 4 jävla år sen du tog livet av dej, du sa inget till oss, du bara dog, vet du hur jävla mkt jag älskade dej? du var den som jag hade äkta kärlek med, vi skulle ju förfan ha förlovat oss på julafton men så får man ett samtal att du tagit livet av dej, den julafton blev en blodig och sorgsen julafton, jag viste inte hur jag skulle reagera, jag vart helt borta, jag gick in i min egna värld i flera månader, jag åt inget jag drack inget, jag låg bara i min säng och grät, grät för att jag inte kunde hjälpa dej, grät för att du var borta och kmr aldrig ALDRIG mera tillbaka, jag älskade och älskar dej Elias <3

RSS 2.0