Det är inte svårt att våga påstå att musen är ett av de tåligaste smådjuren idag då det gäller transporter, temperaturväxlingar och trängsel om utrymme, men då det gäller mat är musen säkert den känsligaste av alla smådjur. Eftersom musen är så pigg och aktiv för sin storlek behöver hon alltid mat i sin skål för att fortsätta vara pigg, slarv med det och musen blir sjuk. Energi får musen genom maten. Främst kolhydrater och fett omvandlas till energi. Just för att den är så liten - väger några tiotal gram - tror man lätt att den äter lite, men ack så fel man kan ha. Musen är en glupsk varelse som verkar behöva varje tugga mat den kan få.

Musen har dessutom en mycket snabb ämnesomsättning. Det tar bara ett par timmar innan magen är tom - efter en måltid - eller att maten förbränts av kroppen. Därför är det viktigt för musen att äta hela tiden. Naturligtvis kan musen " okynnesäta " p g a leda - ett botemedel är att gömma maten i buren, så får musen leta efter sin föda precis som de vilda mössen.

Basfoder och tilläggsfoder

Sällskapsmusen ska alltid ha mat i sin skål. Den maten kallas basfoder. Basfodret ska vara torrt, dels för att hålla längre och dels för att fylla funktionen "gnagaktivering". Musen är en gnagare och de gillar att gnaga på saker. Maten musen bara får ibland kallas tilläggsfoder. Tilläggsfodret kan vara färskt, men inte ges i för stor mängd så att det inte ligger i buren och blir dåligt.

Basfodret ska innehålla sädesslagen, fröer, nötter, kex, torkad frukt och torkat kött.

Sädeslagen är viktiga i ett basfoder och ska helst vara i kross eller grynform och skalade. Kex, knäckebröd osv bryts i mindre bitar. Musblandningen kan bli rätt dyr, men har man inte råd att ge musen bra mat ska man inte ha någon mus. Djur är inte billiga i drift. Att tjäna pengar på musavel är mycket svårt, då mössen äter så mycket!!!

Billigast är att blanda själv, då kan man också vara säker på att djuren får de vitaminer de behöver. Färdiga blandningar, förutom müsli, kan vara vitaminlösa och gamla - vilket inte är att rekommendera. En del hamsterblandningar kan musen t o m bli sjuk av. Undvik därför alla blandningar med " en massa färgade klumpar " som du inte vet innehållet på. För att se om en blandning innehåller ohyra, som majskvalster och mjölbaggar, behöver du bara titta på innehållet i påsen en stund. Rör sig maten väldigt mycket innehåller den kvalster, ett tränat öga kan t o m se dessa små otäckingar. Mjölbaggar och Kornvivlar ligger på botten av påsen. Dessa djur går inte på dig eller mössen, men vittnar om att fodret inte är lämpligt som mat - gammalt, vattenskadat, vitaminlöst eller hälsofarligt.

De påsar med undulatblandning, parakitblandning mm som finns i vanliga livsmedelsaffärer i bruna miljövänliga papperspåsar håller hög standard och är klart prisvärda.

Musen är en kräsen varelse, som gärna väljer ut sina favoritfröer ur basfodret och lämnar det mindre intressanta till sist. Ja, musen kan t o m svälta sig genom sin kräsenhet. Feta möss ska inte ha så mycket fröer i o m att dessa är väldigt feta. Hampfrö bör man undvika helt, om man inte har en undernärd mus som snabbt måste ha fet mat!

En annan sak man bör undvika är sockrad mat och tomma kalorier som t ex puffat ris.

Kött, hundtorrfoder osv kan möss mycket väl få, i lagom mängd. Unga, växande, digivande och gravida möss behöver naturligtvis fet- och proteinrik mat. Större möss ska ha mer mat. Engelsktypade och Svensk - Engelska korsningar kräver mer mat. De är ju större och längre och verkar inte alls " hulla " på sig av fet och proteinrik mat som de Svensktypade.

När det gäller att vara utan vatten klarar musen inte många timmar innan den dör av uttorkning - se därför till att den jämt har friskt vatten.

Ge musen den mat du själv skulle vilja ha om du endast var 20 - 30 cm lång och vägde ett tiotal gram!!!